Vi är alla omgivna av struntprat (bullshit på engelska). Och vi bidrar själva till en hel del av det. Som den amerikanske filosofen Harry Frankfurt skrev i sin bok från 2005, som får anses vara ”bibeln om bullshit”:

“One of the most salient features of our culture is that there is so much bullshit. Everyone knows this. Each of us contributes his share.”

Vi är alla bekanta med vanligt struntprat. Det där lite vaga snacket som egentligen inte säger så mycket, men som går att avslöja med en gnutta kritiskt tänkande. Men det finns en variant som är ännu mer förrädisk: pseudo-djupt svammel. Det är fraser som låter som visdom, men som egentligen inte betyder något alls. Och just därför är de så svåra att genomskåda.

Forskarna Pennycook och kollegor visade i en studie från 2015 hur människor ofta luras av meningar som “Wholeness quiets infinite phenomena” eller “Hidden meaning transforms unparalleled abstract beauty”. De är grammatiskt korrekta, de låter filosofiska, men de är fullständigt innehållslösa. Det farliga är att många upplever dem som meningsfulla. Och ju mer man lutar sig mot magkänsla istället för analytiskt tänkande, desto lättare är det att bli bländad.

Populärpsykologi, och framförallt dålig populärpsykologi och pseudovetenskap är fulla av den här typen av språk. Ta Deepak Chopra, sannolikt kungen av pseudo-profound bullshit, som regelbundet levererar citat som: “Attention and intention are the mechanics of manifestation.” Det låter djupt, men försök översätta det till något konkret och testbart; det är som att försöka hålla fast en näve rök. Eller spika upp en manet på en ladugårdsvägg. I bästa fall geggigt och hopplöst.

Men varför är det här viktigt? Kan vi inte bara få känna oss lite smådjupa och livskloka ibland, även om det mest är uppsminkat svammel och strunt vi jonglerar med?

Absolut. Så länge vi är medvetna om de potentiella kostnaderna. För det kan påverka hur vi tänker, fattar beslut och bedömer metoder inom psykologi och ledarskap. Om vi inte tränar vår förmåga att skilja verklig kunskap från låtsas-djup retorik riskerar vi att köpa tomma ord som om de vore viktiga insikter.

Vanligt struntprat är svårt nog att genomskåda, men när struntpratet kläs upp i en djupare kostym blir det ännu mer övertygande och därmed farligare.

Så nästa gång du hör någon prata om “universums energiflöde” eller “att aligna ditt inre syfte med kosmiska vibrationer”, stanna upp och fråga: Vad (fan…) betyder det här, egentligen?

Kanske lättar då dimridåerna. Eller så kanske universum hör dig och mutar dig med en skopa inre frid så att du slutar ställa jobbiga frågor om vackra men meningslösa svar.