Självbestämmandeteorin (SDT) förklarar mänsklig motivation, prestation och välbefinnande bland annat utifrån tillfredsställelsen av de tre psykologiska behoven: autonomi (upplevelsen av valfrihet och kontroll över sina handlingar), kompetens (känslan av att man är klarar av och bemästrar sina uppgifter och utvecklas) och samhörighet (upplevelsen av social samhörighet, stöd och meningsfulla relationer). Enligt SDT skapar en miljö på jobbet som stöder dessa behov förutsättningar för en mer självbestämmande och hållbar motivation, vilket i sin tur leder till positiva utfall som bättre prestationer och psykiskt välmående.
Miljön, och framförallt närmiljön i vardagen, och hur den upplevs och tolkas av oss, är inom SDT därför central. En viktig fråga är därmed hur miljön, och framförallt nya inslag i miljön, kommer påverka behoven på jobbet. Ett sådant relativt nytt inslag, som nog inte någon kunnat missa, är AI. I ett arbetsliv under snabb teknologisk utveckling blir det intressant att fundera på och utvärdera om ny teknik som AI kommer att stötta eller underminera dessa psykologiska behov hos medarbetarna.
Och AI är som bekant redan här. Vi behöver inte vänta in ytterligare utveckling för att se effekterna. Dagens AI-verktyg, som avancerade språkmodeller (t.ex. ChatGPT) och AI-drivna agenter, används redan för att automatisera rutinuppgifter, analysera stora datamängder och assistera vid komplexa beslut. Och detta är bara början. I framtiden kommer dessa tekniker bli ännu mer integrerade i olika yrken och branscher. Och i våra liv.
Något som är tydligt när man går igenom det vi vet om psykologiska behov och kopplar ihop det med det vi hittills vet om AI, är att bilden blir mångbottnad och komplex. AIs möjliga effekt på hur vi mår, fungerar och presterar på jobbet är en intressant, och lite skrämmande, paradox. Samma teknologier som lovar att frigöra oss som anställda, förstärka våra färdigheter och sammanföra oss på nya sätt, innehåller också mekanismer för att kontrollera, avkvalificera och isolera oss.
AI kan helt tydligt användas för att stötta och underlätta tillfredställelse av våra psykologiska behov, vilket i sin tur sannolikt leder till att vi mår bättre och fungerar och presterar bättre. Men samtidigt är det även tydligt att AI lätt kan få motsatt effekt och hämma behoven och motverka att de tillfredsställs.
I denna första artikel (av två) ska vi titta närmare på de goda nyheterna; hur AI kan ha en positiv påverkan på de tre psykologiska behoven inom SDT, och leda till att vi mår bättre, fungerar bättre och vill vara kvar på arbetsplatsen.
Autonomi handlar om upplevd frihet, valmöjlighet och självbestämmande i arbetet. AI kan påverka medarbetares autonomi på flera sätt:
Kompetensbehovet handlar om känslan av att klara av, vara effektiv och växa i sin yrkesroll. AI kan bli ett kraftfullt verktyg för att stärka medarbetares kompetens och lärande på flera sätt:
Samhörighetsbehovet innefattar upplevelsen av tillhörighet, stöd och meningsfull kontakt med andra i arbetet. Det handlar om att känna sig sedd av sin organisation och ha goda relationer med kollegor, chefer och kunder. AI kan även påverka detta behov på ett positivt sätt på olika sätt:
AI kan dessutom ha en rad positiva effekter på organisationskulturen. Organisationer som betonar ”människan i centrum” vid AI-implementering kan främja en kultur av innovation och empowerment, där medarbetare är delaktiga i utformningen av nya arbetssätt. Som forskare påpekat, det inte är algoritmerna i sig som oundvikligen formar framtidens arbetsmiljö, utan hur företag väljer att designa och använda dem. En inkluderande kultur där anställda involveras i AI-projekt och utbildas ordentligt kan bygga förtroende för tekniken. Medarbetare som förstår syftet med AI-verktygen och känner att dessa finns där för att stötta (inte kontrollera) dem, kommer troligen att ha mer positiva attityder och engagemang.
AI-utvecklingen kan slutligen medföra möjligheter i arbetsmiljön. AI kan minska arbetsbelastning, ta bort farliga eller påfrestande arbetsmoment och ge anställda mer flexibilitet, vilket över tid kan minska stress och utbrändhet. Till exempel nämns ofta förbättrad balans mellan arbete och privatliv som en potentiell fördel, där AI kan möjliggöra smartare schemaläggning och underlätta distansarbete, vilket som nämnt lett till att många upplever minskad konflikt mellan jobb och familj. AI kan dessutom bidra till en mer lärande arbetsmiljö: om organisationen satsar på kompetensutveckling i samband med AI, kan det skapa en positiv spiral där medarbetare känner att de investeras i och uppmuntras att växa.
AI har potentialen att skapa mycket gott på arbetsplatser. Från självbestämmandeteorins perspektiv kan autonomi stärkas genom att AI tar över rutinjobb och ger anställda mer frihet. Kompetensbehovet kan få ett uppsving och samhörigheten kan stödjas genom bättre kommunikationsflöden och mer tid för mänskliga möten.
Rätt använd kan AI bli en motor för mänsklig utveckling och motivation. Om detta sedan faktiskt sker beror mycket på hur AI faktiskt används och implementeras. Av människor. I de system och organisationer vi befinner oss i. Därför handlar både utmaningarna och lösningarna som AI för med sig inte så mycket om teknik utan mer om människor. För att släppa lös de potentiella goda krafterna som AI kan medföra krävs därmed kunskap om hur vi människor fungerar, och vad som bygger långsiktigt engagemang och välbefinnande, inte bara vilken av de senaste språkmodellerna som klarar sig bäst i olika tester.
Mindre feelgood -och mer real good
Professor Magnus föreläser för att sprida kunskap om mål, motivation, självkänsla och mänskliga beteenden.
Inga maskerade halvsanningar, inga trendiga metoder som inte håller måttet.
Det är underhållande, det är utmanande
– men framför allt är det ren och skär vetenskap.
2025 MAGNUS LINDWALL