Att manifestera sig till framgång har tydligen blivit populärt igen och trendar på sociala media, inte minst hos unga. Det är enkelt att förstå. I en osäker värld letar vi efter snuttefiltar och genvägar fram i livet och som en generell genväg till att få det man vill ha i livet (utan ansträngning…) är metoder som manifestering svårslagna och kraftfulla.

Ämnet tas upp i en artikel i DN (250611) med titeln "Fyra steg mot drömlivet-men räcker det att tänka rätt?"

Innan jag sågar manifestering och positiva tankar som metoder rent generellt (för det bör i detta sammanhang göras för att ge ett sammanhang till artikeln), så ska jag börja med att säga att jag inte har några direkta problem med en hel del av det som sägs i artikeln av företrädarna för manifestering när det handlar om riktning i livet, mål och tankar som påverkar beteenden. Problemet är att man blandar in begrepp som manifestering, som baseras på förklaringsmodeller som vi vet inte stämmer och sedan gör det till huvudnumret istället för det andra som vi borde prata mer om. När man ger i forskningen helt avfärdade begrepp och förklaringar samma tyngd och värde som annat som verkar vara ganska vettigt.

En viktig detalj är att med begreppet manifestering, som det säljs och sannolikt används och tolkas på sociala media, kommer ett tydligt pseudovetenskapligt bagage, en tankemässig lurig men trasig ryggsäck, som är lätt att glömma eller tona ned. Och den handlar inte alls om vetenskapligt välkända och rimliga begrepp som mål, riktning och inställning som det pratas om i artikeln. Det är inte så det ofta förpackas, där ute. Och det är inte det som drar till sig en ny generation av ambassadörer och användare.

Det som attraherar är genvägen det erbjuder och den pseudovetenskapliga förklaringen bakom, med bas i den så kallade attraktionslagen, som populariserade i den lika bästsäljande och hyllade som helt avfärdade och debunkade boken The Secret för ca 20 år sedan. Populära självhjälpstekniker helt utan stöd i forskning och vetenskap går i cyklar och kommer och går. Manifestering, som det presenteras och pratas om idag, är inget nytt utan har en direkt koppling till andra lika populära tekniker som positivt tänkande och ”law of attraction” som sannolikt hade sin storhetsperiod för 15-20 år sedan.

Tänk rätt så löser sig resten. Skicka ut rätt tankar och energi i universum så kommer du bli belönad med just det du vill ha.

Vem vill inte ha det?

Men, det finns två problem.

Ett, det fungerar inte (åtminstone som man säger att det gör).

Baserad på all kunskap vi har finns det ingen anledning att tro att universum lyssnar på någons tankar och sedan skickar tillbaks det man vill ha via en oklar mystisk andlig Post-Nord-leverantör. Den påstådda mekanismen bakom (attraktionslagen) finns inte och stämmer inte. Det kan vi vara ganska säkra på.

Om vi skalar bort allt det mystiska och spännande runt tankar som studsar i universum och drar med oss det vi vill ha, som helt enkelt inte stämmer med den kunskap vi har om oss själva och världen, så återstår ingen mystik, bara välkända psykologiska begrepp. Och de är inte så sexiga att sälja till unga människor som vill skapa sitt drömliv, helst utan att ta den långa vägen och tvingas förlita sig på gener, resurser och förmågor. Och tur och tillfälligheter.

Dessutom, även om det fungerat, att tankar haft en direkt effekt på omvärlden, så återstår problemet att kontrollera sina tankar. Vi vet idag från mycket forskning kopplat till ACT att just det, att kontrollera sina tankar, är avsevärt mycket svårare än vad självhjälpen hävdat och hävdar idag, t ex via idén om manifestering. Att ”omprogrammera sina invanda tankemönster”, som man pratar om i artikeln, låter rimligt och inte så svårt med rätt tekniker, men är sannolikt mycket svårare än vad det låter, åtminstone för de allra flesta av oss.

Att ”tänka rätt”, som finns med i titeln på DN-artikeln, är helt enkelt förbaskat svårt.

Det är också anledningen till att ACT och liknande modeller, där acceptans av tankar snarare än kontroll av dem, används mycket mer nuförtiden, i forskning och på fältet. Antagandet bakom självhjälpstekniker som manifestering, NLP, mental träning och positivt tänkande, att tankar går att kontrollera och är ganska lätta att göra så genom träning och ”rätt” tekniker, har helt enkelt inte hållit för noggrannare granskning och därför sållats bort i uppdaterad kunskap baserad på forskning.

Det finns en anledning att inget seriöst universitet eller högskola idag lär ut tekniker kopplat till manifestering och attraktionslagen på sina utbildningar eller kurser. Eller åtminstone inte bör göra så om man tar sitt uppdrag på allvar. Hade det fungerat så hade det givetvis ingått som en central del de flesta utbildningar och program. Men nu är det inte så.

Två, om det fungerar (och det gör det säkert för vissa, eller upplevs göra det) så beror det inte på det manifesteringskonsulter säger och säljer utan på helt andra saker, mekanismer som är välkända inom psykologiforskning.

Några exempel är begrepp som mål, motivation, mindset och inställning. Och inte att förglömma, placebo. Om tekniker som positivt tänkande och manifestering ska (upplevas) fungera så är de helt beroende av dragkraften önsketänkande och diverse systematiska feltänk och slarvigt tänkande (kognitiva bias). Det krävs speciellt välvilliga och selektivt inställda glasögon på sig själv och omvärlden för att man ska kunna dra slutsatsen att det är manifestering och de egna tankarna som skapade det man fick och ville ha.

Med andra ord, det finns ingen anledning att blanda in hokus-pokus och energier i universum i sådant som vi redan vet har en effekt och som finns väl beskrivet och förklarat i forskningen.

Det finns ingen anledning att dra in heta och trendande begrepp och metoder som baseras på mystiska energier och förklaringsmodeller helt utan vetenskaplig logik när vi ska prata om hur man får ett bättre liv.  Det räcker med vetenskapligt uppdaterad kunskap kring begrepp som mål och målsättning, motivation, inställning och tilltro till egna förmågan för att förklara varför det gick som det gick.

Och tur och slump givetvis. Men just tur och slump är inte poppis, framförallt i självhjälpskretsar. Bökigt att förklara och sticker hål på tanke-bubblan om oss själva som gudar med full kontroll på våra liv, om vi bara har rätt verktyg och tekniker. Dessutom riskerar det att lägga en högst ovälkommen blöt filt över hela tanken med manifestering, skapa taskig stämning och kanske sedan även skicka ut allmänt taskig negativ energi i kosmos, vilket kan störa attraktionslagens balans i universum.

Så, låt oss kalla äpplen för äpplen och päron för något annat. Det är när vi blandar dem och framförallt ger dem samma tyngd , vilket ständigt görs i artiklar, i poddar och på sociala media, som det blir förvirrat och dåligt. ”Det kan bero på målsättning och riktning i livet, men även på attraktionslagen och den direkta effekt som dina positiva tankar har i universum! Välj själv!”

När vi förklarar vår tillfälliga framgång i livet med att vi visualiserade det i vårt inre och sedan skickade ut det i tankeform till universum, som sedan svarade upp och gav oss det, när det högst sannolikt handlade om helt andra saker, att vi hade riktat vår ansträngning och därmed vårt beteende åt något via ett mål OCH (och detta är det centrala och:et i historien) dessutom hade rätt förutsättningar, resurser och förmågor.

Utan det sistnämnda händer ingenting. Och där har vi ett av huvudproblemen med tekniker som manifestering och positivt tänkande.

Om manifestering och attraktionslagen blir det centrala i historien om hur man som framgångsrik känd person lyckades, och sedan hur vi andra också ska lyckas med samma metod, så hamnar allt det där andra som egentligen spelar roll (talang, träning, ansträngning och resurser) i baksätet och blir sekundärt. ”Visst, det skadar inte att ha talang, att ha tränat och lagt ned jobbet och att ha rätt resurser (inklusive gener…), men det som kommer göra skillnad är vilka tankar du skickar ut.” Och återigen, då har vi ändå inte blandat in den sannolikt avsevärda roll som slump och tillfälligheter har i våra liv.

Tankar har en effekt på vårt liv. Men den är indirekt, inte direkt som tydligt förmedlas i manifestering och de flesta självhjälpsböcker. Det går via våra beteenden, som i sin tur kan påverka andras beteenden och via en komplex dominoeffekt sedan påverka våra liv.  Tankar har ingen direkt effekt på universum och på andra. Och inte på vår sannolikhet att få det liv vi vill ha.

Och ni som inte gillar eller tror på forskning och vetenskap utan vill ha mer handfasta ”riktiga” anekdotiska argument på att manifestering inte fungerar. Jag har själv under säkert 10-15 år försökt manifestera bort pseudovetenskapliga dumheter inom psykologi så att det inte ska orsaka slöseri med gemensamma resurser i samhället och distrahera oss som individer.

Det har bevisligen inte alls fungerat.

Manifesteringsambassadörer kommer då hävda som försvar att jag förmodligen inte försökt tillräckligt mycket, eller använt det på rätt sätt. De vanliga förväntade bortförklaringarna, med andra ord. rätt

Kanske det. Kanske har jag ingen talang för att tänka rätt och sedan sända ut dessa tankar. Eller så har adressen varit fel och tankarna skickats tillbaks, till okänd avsändare. Eller så har jag inte gått rätt kurs eller träffat rätt självhjälpsmentor.

Eller så är inte problemet jag och mina tankar utan att universum har en taskig attityd och helt enkelt inte lyssnar. Och lyssnar det så bryr det sig inte. Universum läser mina tankar men skickar dem till papperskorgen. Och det är svårt att manifestera bort.

#manifestering #attraktionslagen #pseudovetenskap #tänkarätt

‍