MagnusMagnus meny

Tänk om lycka inte (så mycket) är ett val? Kay Pollak och att fastna i sitt liv, en tanke i taget

I ett aktuellt avsnitt av ”Idébyrån” på SVT från 24 maj (”Varför mår du skit?”), och till viss del i Kropp och Själ på P1 från 13 juni, diskuteras bland annat Kay Pollaks senaste bok (”Ett bättre liv: Att förändras en tanke i taget”) och hans centrala tes där: lycka är ett val.

Ett budskap till läsaren i boken är bland annat: ”Du är endast påverkad av dina egna tankar”, vilket är en nödvändig förutsättning för att lycka ska vara ett riktigt val.

Även om man framförallt i Idebyrån (kritik av Pollaks budskap lyser helt med sin frånvaro i Kropp och Själ diskussionen från 13 juni) till viss del sätter fingret på vissa svagheter med Pollaks budskap, så missar man det största problemet: att han bygger hela sin tes på en dokumenterat felaktig bild av hur människor fungerar. Kartan han utgår från är något helt annat än den i forskning dokumenterade terrängen vi alla befinner oss i (för den som vill kolla källor finns det otaliga vetenskapliga artiklar och böcker som skoningslöst river ned Pollaks vackert uppbyggda tankevärld…).

Konsekvensen av att följa hans budskap blir samma som när vi följer en missvisande eller påhittad karta i en snårig terräng: vi går, förr eller senare, rejält vilse och slösar dyrbara och begränsade resurser (tid, pengar, energi) på något som i bästa fall håller oss tillfälligt upptagna och lugna, men som bara leder oss runt i cirklar.

Istället för att förändras en tanke i taget så riskerar vi att fastna i vårt liv, en positiv tanke i taget. Och risken för att det ska hända är sannolikt tyvärr störst för de som behöver hjälpen bäst.

Idéer, inte minst pseudovetenskapliga idéer som starkt kännetecknas av nästan religiös tro, sprids som ett virus och får konsekvenser, i vardagen för vanliga människor. Framförallt när det tankemässiga viruset är så skickligt på att fånga vår uppmärksamhet och fastna i våra hjärnor. När vi så gärna vill tro, och därför har så svårt att sedan granska det kritiskt och välja bort det.

För att göra en lång historia kort så springer Pollak med huvudet rakt in i samma tankemässiga fälla som många av hans kollegor inom den dåliga populärpsykologiska självhjälpen har gjort om och om igen. Utgångspunkten är att vi är våra egna gudar och helt kan styra våra tankar, känslor, beteenden, och därigenom våra liv.

Världens Pollaks har aldrig haft mer fel

Idén om att alla kan förändra sig lika lätt, utan hänsyn till gener och miljö, är knappast ny. Det är i själva verket en förutsättning för hela självhjälpsindustrin. Sopar man undan det benet så faller stora delar av branschen. Skulle man tvingas lägga in detaljen att de genetiska spelkort vi fått i början av livet i kombination med den unika miljö vi exponerats för, plus en stor portion tur och tillfälligheter kommer skapa helt olika förutsättningar för olika människor att välja lycka, så skulle budskapet bli avsevärt svårare att sälja och mindre attraktivt.

Men hur står sig grundidén bakom Pollaks tankegods idag?

Faktum är att tankekontrollsidén idag är attackerad från flera håll.

Låt oss titta på Pollaks budskap genom några olika vetenskapligt baserade glasögon. Vi börjar med beteendegenetik.

Hur ser Pollaks budskap ut om vi tar på oss beteendegenetiska glasögon? Ungefär så här:

Pollak: ”Lycka är ett val, och det är faktiskt inte ens svårt”.

Beteendegenetikern: ”Lätt för dig att säga, som har haft ofantlig tur i livets lotteri med rätt gener och miljö…”.

Med andra ord, vi är mer begränsade att påverka vår situation, runt vår stabila setpoint, än vad självhjälpslitteraturen vill få oss att tro. Det betyder inte att det inte går att förändra sig själv eller andra, men att det sannolikt är svårt och kommer krävas en större investering och bättre stöd, framförallt för vissa individer. Det betyder även att det är ännu viktigare att använda sig av metoder och principer som, till skillnad från Pollaks budskap, är väl grundade i forskning.

Pollak och den genre han representerar, den pseudovetenskapliga självhjälpen, utgår från ”gen-blindhet”, dvs att de av oss som har lyckats (prestera och/eller må bra) i samhället har gjort det av egen kraft, genom hårt arbete, rätt inställning, stark vilja, smarta metoder och kontroll på egna tankar och impulser. Det vill säga att man lyckats tack vare sig själv, utan hjälp.

Pollack bevarar och kärleksfullt omfamnar myten att var man och kvinna är sin egen lyckas smed. En förutsättning för att kunna köpa detta är just gen-blindhet, att vi alla startar på samma startläge, lika högt/lågt, lika långt fram. Ingen har försprång, alla kan nå lika långt. Med rätt vilja, tekniker och mindset. Några genetiskt inringade glastak finns inte.

Forskningen kring beteendegenetik sätter även fingret på en annan central punkt. På grund av livets lotteri (gener i början av livet och miljön längs vägen, vilka även är relaterade) är vissa människor avsevärt mer sårbara mot att fungera sämre och må sämre än andra. Mer sårbara att ofta välja olycka. Det är även dessa mer sårbara individer som är i större behov av hjälp. Och det finns god anledning att misstänka att de tekniker och modeller som säljs i självhjälpsböcker som Pollaks, som sällan har stöd i forskning, kommer fungera ännu sämre för de som verkligen behöver hjälp.

Omvänt är effekten av metoderna sannolikt även högst marginell för de som har haft mer tur i livets lotteri. Böckerna är även bortkastade på dem, fast av en helt annan anledning. Mekanismerna bakom att de redan mår bra eller är framgångsrika är helt andra än de verktyg och tankesätt som säljs.

Vi byter perspektiv och testar att titta på Pollaks budskap med ACT (Acceptance and Committment Therapy)-glasögon:

Pollak: ”Ta kontrollen över dina tankar och välj lycka!”.

ACT: ” Lycka till med det!” Det har visat sig vara oerhört svårt, för de allra flesta. Bättre att se tankar för vad de är, skval från en radio du inte kan påverka så mycket, och därmed lära sig att acceptera dem och förhålla sig till dem. Att försöka styra och kontrollera sina tankar är inte bara oerhört svårt och orealistiskt, utan även kontraproduktivt.

Möjligheten att vi kan kontrollera och styra våra tankar, och bli våra egna Gudar en tanke i taget, ter sig allt mer osannolik, ju mer kunskap vi får om hur vi faktiskt fungerar.

Om det varit mörka moln på himmelen för den tankekontrolls-tillbedjande självhjälpsindustrin ett bra tag nu, intellektuellt, rationellt och vetenskapligt, så är det idag mörkare än någonsin. Nästan nattsvart, faktiskt.

Åtminstone om man inte bara vill luta sig mot anekdoter och önsketänkande utan även basera sina budskap i information som åtminstone har rimligt stöd i forskning. Det enda sättet att behålla ljuset i tunneln för den vackra idén att vi kan styra våra tankar (och vår lycka) är faktiskt att stanna kvar just i anekdoter och önsketänkande.

Mycket bråk för ingenting?

Vissa himlar med ögonen åt Pollaks budskap och menar att det är väl bara en ganska smal grupp av sökare och new-age personer som verkligen köper hans budskap. Att det är ganska överspänt att ge sig på en sådan obetydlig spelare i samhället, med en begränsad röst och räckvidd, och med ett så uppenbart snurrigt budskap som de flesta kan se är naivt och rena dumheter.

Tyvärr är det nog inte så enkelt.

Pollaks idéer plockas bevisligen upp av många utanför den förväntade fansbasen i alternativ hälsa och new-age kretsar.

Ett exempel i mängden är en hyllande artikel på motivation.se från november 2022 med titeln ”Skapar vi vår egen lycka…och olycka?”, skriven av en adjungerad universitetslektor vid Linköpings universitet som även är chefsutvecklare på Åklagarmyndigheten. Locktonerna från Pollaks sirensång är uppenbarligen stark och drabbar bevisligen även akademiker och chefsutvecklare på myndigheter.

Vad konsekvenserna av spridningen av Pollaks budskap är och blir är svårt att förutsäga. Men det som står helt klart är att det inte är att luta sig mot god evidens (möjligtvis upplevd ”beprövad erfarenhet” hos skribenten, men det är en annan fråga…) och en stabil kunskapsmässig grund när man ska utöva sitt yrke eller göra världen ett bättre ställe att vara på.


”Det är inte ens dina skosnören!”: Ett ödmjukt alternativ till välj lycka

Vad är då alternativet till Pollaks budskap om det fria valet av lycka och tankar? Kanske en förståelse för att det inte är så lätt att ändra sina egna tankar, eller att välja lycka. Och en acceptans att det faktiskt är helt ok. Men även en insikt att tur, tillfälligheter och en redan satt genetisk och miljömässig spelplan spelar en mycket större roll än vad vi kanske vill tro. För både framgång och misslyckande. För både lycka och olycka.

Komikern Tim Minchin sätter kanske bättre än någon annan fingret på just detta i sitt inspirerande tal ("9 life lessons") till studenter vid University of Western Australia vid en avgångsceremoni 2013:

Remember it’s all luck. You are lucky to be here. You are incalculably lucky to be born and incredibly lucky to be brought up by a nice family who encouraged you to go to uni. Or if you were born into a horrible family that’s unlucky and you have my sympathy but you are still lucky. Lucky that you happen to be made of the sort of DNA that went on to make the sort of brain which when placed in a horrible child environment would make decisions that meant you ended up eventually graduated uni. Well done you for dragging yourself up by your shoelaces. But you were lucky. You didn’t create the bit of you that dragged you up. They’re not even your shoelaces.”

Det är sannolikt inte du som skapat din egen lycka och framgång. Du hade (och har idag) ganska mycket, tur och flax i livets lotteri. Och det är sannolikt inte heller du som skapat din egen olycka genom att du gjort dåliga val och medvetet valt fel tankar, lika lite som det är andra som själva gjort dåliga medvetna val och valt dåliga tankar och därmed skapat sin egen olycka.

Kanske är lycka att lära sig åka med i livets Helix, utan att försöka kontrollera det som vi har begränsad påverkan på, t ex våra egna tankar, och istället försöka påverka det vi faktiskt kan, till exempel vilken inspirationsföreläsares budskap vi ska lyssna på. Och vems budskap vi bör undvika.Läs mer

Magnus Lindwall
twitterLinkedin